Spegeln
Flyttlådorna är tunga, en efter en ska in i flyttbilen. Mamma tar emot lådorna som jag skickar ner till henne från trappan. När vi tömt hela huset sätter jag mig i sätet bredvid mamma. Mamma startar bilen och ropar till gubben som sitter i flyttbilen att de ska börja köra.
’‘Äntligen är jag ute från denna mörka stad. Allt och alla som förstört och gjort mig illa kan inte nå mig. Aldrig kommer jag att besöka denna stad igen. Mamma är så underbar, att hon förstår hur jag känner. Men att vi flyttar ut på landet är nog inte vad jag förväntat mig.’’
Tre timmar har gått och mamma rullar ner bilrutan. Vinden åker genom mitt hår och mamma säger att vi snart är framme. Framför mig ser jag en grön och mörk skog. En bit längre fram ser jag vårt nya hus.
När jag kliver ut från bilen ser jag hur stort huset är. Mamma plockar upp nycklarna till huset. Hon vrider nyckeln som hon stoppar i nyckelhålet. Dörren knakar och golvet knastrar.
Flyttgubben kör sakta iväg och snart kan man inte se honom längre. Lådorna är ställda mitt i hallen. Nu är det bara att packa upp. Golvet är gjort av trä och väggarna är hårda som sten. Även om huset är stort ekar det inte. Ingången till vardagsrummet är öppet utan dörr. Själv är vardagsrummet gigantiskt. Bredvid vardagsrummet finns ett öppet kök. Köket är väldigt tomt. Hallen är bara en lång gång. Vid hallen på vänstra väggen finns ett badrum. Just vid ytterdörren leder en trappa upp. På andra våningen finns tre sovrum och en toalett.
Nästa dag jag vaknar ligger jag i sängen och känner något ljus som bländar mig i ansiktet. Ljuset irriterar mig så att jag med snabba och tunga steg går mot ljuset. Eftersom att det är sommar är det inte så speciellt kallt, fönstret stod öppen hela natten och gardinerna blåser fram och tillbaks. Jag börjar närma mig ljuset men så fort jag kommer fram försvinner det.
Mamma stiger in i mitt rum. Hon undrar vad jag gör uppe så tidigt. Jag rycker på axlarna och går in till toaletten. Toaletten är rätt ruskig. Den har inte ens en spegel bara en gammal vask och en toalett. Jag springer ner till köket och golvet knakar för varje steg jag tar. Mamma står vid spisen och har redan lagat pannkakor.
Från kylen tar jag ut lingonsylten och ett paket juice. Mamma går upp till hennes rum igen och några sekunder efter springer hon ner påklädd. Hon kommer fram till mig och kysser mig på pannan sedan åker hon iväg till hennes jobb.
Nu är det något som bländar mig igen. Jag reser mig upp och följer efter ljuset. Det leder åter igen in till mitt rum. Men hur den har kunnat lysa hela vägen ner hit förstår jag inte riktigt. Jag öppnar dörren till mitt rum och följer efter ljuset som gömmer sig bakom garderoben. Då ser jag en spegel.
Spegeln är lika stor som jag. Den är silvrig på kanten med små guldiga detaljer. Jag lutar spegeln mot väggen och ställer mig framför den. Plötsligt känner jag att det är någon som puttar mig mot spegeln. Spegeln såg hel ut men den är som ett hål. Det finns inget att greppa tag i och nu faller jag.
Nästa sekund jag öppnar ögonen är det mörkt tills jag reser mig upp. För varje steg jag tar händer något. Jag tittar ner på mina fötter. På mig har jag ett par rosa ballett-skor. Andra steget jag tar står jag på en rosa lina. Tredje steget jag tar har jag plötsligt på mig en vit ballett-kjol. Fjärde steget jag tar står jag upp och ner. Håret dinglar och framför mig ser jag en scen, en röd scen.
’’Ballett har alltid varit min största dröm ända sedan jag var liten men mamma har aldrig låtit mig dansa. Är det här en dröm eller verkligt?’’
Allt är vitt. Förutom linan jag går på. Jag följer hela linan och till slut kommer jag fram, in på scen. Det applåderas när jag ställer mig i mitten på scenen men ingen är här. Jag vänder mig om och där bak finns spegeln. I spegeln ser jag mig själv som en ballerina. När jag vänder mig fram ser jag mamma. Mamma sitter på en röd stol. Fast hon ser annorlunda ut. Hon ser arg ut. På sig har hon en guldig krona och en spiral i handen. Hennes klänning är röd och hon liknar en vacker drottning.
Musik sätts på och jag börjar automatiskt dansa. Efter ett tag känner jag mig utmattad. Men framför mig sitter fortfarande mamma. Jag försöker göra allt för att imponera på henne.
’‘Det här blir min första trippelpiroett’’
Jag knyter nävarna och tar ett djupt andetag sedan hoppar jag. Sakta och säkert känner jag hur hela kroppen vrids och lyfts upp. Jag känner mig på något sätt fri men när jag landar känner jag smärtan. All musik stannar och mamma kollar på mig med en glad fast elak min. Jag sitter på scenen och märker att den vita klänningen jag har på mig är röd. Det ligger blod på hela marken. Min hand tar sakta i blodet. ’’Är det här på riktigt?’’
Jag känner smärtan och nu faller tårar efter tårar ner för min kind. ’‘Mamma, mamma, är du där?’’. Ingen svarar. Allt jag säger ekar, men inget svar får jag. Strålkastarna släcks. Allt blir mörkt. Framför mig står mamma. Men hon är inte mamma längre. Hennes ansikte förändras, hennes tänder blir vassa som is och hennes naglar förvandlas till klor. Monstret framför mig är inte mamma längre. Hon drar mig i benet men jag kämpar i mot. Tillslut lyckas jag komma loss och springer till scenens ut gång. Men då hamnar jag bara på scenen igen. Tårarna faller snabbare ner och tillslut orkar inte någon del i min kropp röra på sig. Jag känner smärtan, jag känner hur ont mitt ben gör. Snabbt vänder jag mig om och där står hon, monstret. Jag tittar på henne rakt in i ögonen. Hon säger inte ett ord men ändå får jag ett meddelande som säger ’’ Du skulle aldrig ha dansat för mig för nu kommer jag alltid finnas i din närvaro. Kalla på mamma du, hon kommer inte hjälpa dig’’.
Jag gråter som aldrig förr. Snabbt reser jag mig upp och springer min väg mot scenens slut. Men fortfarande hamnar jag i mitten av scenen. ’‘Det måste finnas en utväg’’
Framför mig dyker spegeln upp. Snabbt ställer jag spegeln mot väggen men det går inte att komma igenom den. Det är stopp i spegeln, det är bara en vanlig spegel. Jag greppar tag i den och slänger den på marken. Spegeln spräcks och golvet rasar ner. Tillsammans med spegeln faller jag.
Nu är jag i min säng. ’‘Var detta bara en dröm?’’
Jag kliar mig i ögonen och sakta reser jag mig upp. På mig har jag ett par rosa ballett-skor och en vit ballett-klänning. Men de är täckta med blod. Jag letar runt i hela huset efter spegeln, men ingenstans hittar jag den. Jag faller ner gråtande på golvet i vardagsrummet av rädsla. Hela jag skakar.
Dörren öppnas och mamma har kommit hem. Hon kollar på mig förvånat ’‘men gumman varför sitter du på golvet och gråter’’. Jag springer fram och kramar henne. Hon drar hennes hand över min pannan. ’‘Mamma, ser du vad jag har på mig?’’. Mamma tittar förvånat på mig, hon släpper hennes kasse och sätter sig på huk. ’‘Din pyjamas, hurså? har du feber?’’.
Min blick stelnar och bakom mamma står monstret.
